Posadismen är en rörelse som uppstod i Argentina och som är uppkallad efter sin grundare J. Posadas. Dess rötter finns i den sovjetiska politikern Lev Trotskijs (1879–1940) revolutionära idéer. Trotskij var motståndare till Sovjetunionens ledare Josef Stalin och tvingades i exil i slutet av 1920-talet. Han fick tillfälliga fristäder i Europa, först i Frankrike och sedan i Norge. Tillsammans med sina anhängare grundade han 1938 en ny internationell kommunistisk samarbetsorganisation, Fjärde internationalen. Trotskij flyttade allt längre bort för att vara i säkerhet, men 1940 lät Stalin mörda honom i Mexiko. Den trotskistiska rörelsen fortsatte dock sin verksamhet. Kännetecknande för trotskismen är att man eftersträvar en global arbetarrevolution som leder till att kommunismens sanna anda förverkligas och alla individer kan leva i frihet och jämlikhet. Motståndare till den trotskistiska rörelsen var inte bara stalinisterna, utan också andra socialister och anhängare av kapitalismen. Därför verkade rörelsen ofta i hemlighet och man använde sig av kodnamn och infiltrationstekniker.

J. Posadas, vars egentliga namn var Homero Cristalli, var en trotskistisk aktivist från Argentina. Han växte upp i Buenos Aires i en fattig storfamilj med italienska rötter. Posadas blev politiskt aktiv i en lokal socialistisk ungdomsförening efter att hans lovande fotbollskarriär gått i stöpet. Han arbetade bland annat i byggbranschen och som hantverkare. Eftersom han var en karismatisk och effektiv organisations- och fackföreningsaktivist blev han kallad att delta i den trotskistiska rörelsen. I början av 1950-talet blev Posadas ledare för den Fjärde internationalens latinamerikanska sektion. Då internationalen splittrades på grund av interna stridigheter bildade Posadas och hans anhängare en egen gruppering som grundade en ny, posadistisk version av Fjärde internationalen 1962. Posadas inspirerades av de vänsterorienterade styrkorna i spanska inbördeskriget och av den kubanska revolutionens landvinningar.

Den posadistiska rörelsen utvecklades till en personkult kring J. Posadas. De flesta posadisterna var verksamma i Latinamerika, men det fanns också organiserade grupper i Europa. Rörelsen blev känd för sin säregna blandning av trotskism och ufologi. Med utgångspunkt i dessa drömde J. Posadas om en socialistisk revolution som skulle genomföras med stöd av rymdvarelser. Socialismens kärna var enligt honom insikten om att alla livsformer är en del av samma universum. Posadas målade upp en utopisk bild av ett teknologiskt och socialt utvecklat samhälle, där det råder fred och överflöd. Å andra sidan förhöll han sig positivt till våldsamma diktaturer, och han trodde att förstörelsen som ett kärnvapenkrig åstadkommer kunde främja en revolution. Sitt sista decennium tillbringade Posadas i Italien. Han blev allt mera paranoid i förhållande till sina anhängare och uteslöt flera av rörelsens medlemmar. I takt med att rörelsen fjärmades från sin tids politiska verklighet förlorade den också sitt inflytande. Dess verksamhet fortsatte dock efter Posadas död – den blev allt mera marginaliserad, men dess kultstatus består ännu idag.

Straschnoys handmålade texter på stora tygstycken är citat ur ett tal som J. Posadas höll och som publicerades 1968. I talet slår Posadas fast att kommunistiska rymdvarelser existerar och han redogör för sin vision av de teknologiska och sociala språng man kunde göra med de utomjordiska kamraternas hjälp. Talet var från början avsett som en del av posadisternas interna diskussion om hur man skulle förhålla sig till ufo-observationer, men det kom att publiceras inom ramen för deras internationella publikationsverksamhet. Lösryckt från sin ursprungliga kontext väckte texten enorm uppmärksamhet och den blev känd som en av den posadistiska rörelsens centrala teser.

I videorna på utställningen berättar fyra intervjupersoner om sina tankar kring de aspekter av posadismen som Straschnoy har studerat. Ximena Abrevaya är doktor i biologi och astrobiologi och äldre forskare vid CONICET, Argentinas nationella råd för vetenskaplig och teknisk forskning. Hernán Camarero är historieforskare vid universitetet i Buenos Aires och han leder forskningscentret CEHTI, som fokuserar på arbetarrörelsens och vänsterns historia. Han verkar också som äldre forskare vid CONICET. Jaakko Närvä är ufo-forskare och doktor i religionsvetenskap. Carlos Suárez är en veteran inom den socialistiska rörelsen, journalist och medlem av vänstertidningen Sin Permisos redaktionsråd.

Kommunism avser ett politiskt och ekonomiskt system, där alla viktiga produktionsmedel, såsom fabriker och jordbruk, är gemensamt ägda. Privategendom eller klassindelning utifrån förmögenhet existerar inte. Alla får det de behöver för sin försörjning utifrån sina behov, inte utifrån hur mycket de äger eller förtjänar. Kommunismen bygger på en idé om fullständig jämlikhet och gemensamt ansvar.

Socialism har ingen allmänt omfattad exakt definition. Socialismen har setts både som en synonym till kommunism och som en egen samhällsform, där produktionsmedlen ägs av samhället eller staten, men där det privata ägandet i viss mån kan bestå. Inom marxismen ser man ofta socialismen som en mellanetapp på vägen mot kommunism.

Marxism är en politisk, ekonomisk och social teori som utvecklades av Karl Marx (1818–1883) och Friedrich Engels (1820–1895). Enligt den kännetecknas samhällets historia av kamp mellan den ägande klassen och arbetarna. Enligt marxismen är den kapitalistiska ekonomin ett system där arbetarna utför arbetet, men ägarna får den största nyttan av det. Marxismens mål är ett samhälle där människor arbetar för det allmänna bästa och alla får sin andel utifrån sina behov.

Stalinism avser en politisk riktning och ett förvaltningssätt i Sovjetunionen under Josef Stalins (1878–1953) styre. Denna variant av marxismen framhävde statens totalitära kontroll, centralplanering och politisk förföljelse. Stalin koncentrerade sig på att stärka det sovjetiska systemet internt, istället för att verka för en internationell arbetarrevolution. Under hans tid fängslades och avrättades många av hans politiska motståndare, samtidigt som den snabba industrialiseringen och den påtvingade omorganiseringen av lantbruket orsakade hungersnöd och miljontals dödsoffer.

Trotskism är en politisk riktning som utvecklades av Lev Trotskij (1879–1940) som en variant av marxismen. Den bygger på tanken att den socialistiska revolutionen först måste spridas internationellt innan man kan uppnå ett kommunistiskt samhälle. Trotskij framhävde vikten av demokratiskt deltagande i arbetarrevolutionen och han motsatte sig Josef Stalins diktatoriska styre i Sovjetunionen. Trotskismen kritiserar att makten koncentreras till ett litet fåtal och den framhäver vikten av ständig revolution, där människors rättigheter och påverkningsmöjligheter bibehålls.

Internationalen är en internationell kommunistisk samarbetsorganisation som vill främja den internationella arbetarrörelsen. Den första internationalen, som på svenska också kallades för Internationella arbetarassociationen, grundades 1864 utifrån Karl Marx idéer. I den andra internationalen, som grundades 1889, var bland andra Friedrich Engels, Vladimir Lenin och Rosa Luxemburg de centrala teoretikerna. Den tredje internationalen eller Komintern (Kommunistiska internationalen) grundades på Lenins initiativ i det nya Sovjetunionen efter den ryska revolutionen 1919. Lev Trotskij grundade Fjärde internationalen 1938 efter att ha tvingats i exil från Sovjet. 1962 grundade J. Posadas den Posadistiska fjärde internationalen.

Kuratering: Nella Aarne

Projektledning: Nella Aarne, Ingrid Orman

Grafisk design: Kuudes

Teknisk planering och utförande: Antrea Kantakoski, Miika Kyyrö, Lasse Lindfors, Lasse Naukkarinen, Kari Siltala, Samppa Törmälehto

Belysning: Lasse Lindfors, Jenni Salovaara

Konservering: Saara Peisa

Utställningstexter: Nella Aarne, Nanne Raivio

Mobilguide: Nella Aarne, Nanne Raivio, Ilari Strandberg

Publikarbete och program: Reetta Kalajo, Nanne Raivio

Planering av guidningar: Riikka Alanko

Planering av kundservice: Maija Eränen, Pekka Muinonen

Marknadsföring och kommunikation: Iris Suomi, Helmi Tolonen

Fotografering och dokumentation: Ari Karttunen

Försäljning av tjänster, besöksundersökningar: Essi Huhtanen

EMMA Shop: Mira Alanko, Salla Engström

EMMAs kundservice och guider

Översättningar: Theresa Norrmén (svenska), Simo Vassinen (English)

Utställningen har fått statligt bidrag från Museiverket