Eero Hiironen har i sitt verk behandlat ett vattenmotiv som fascinerade honom under tiotals år. ”Utan vatten skulle det inte finnas liv”, konstaterade Hiironen i samband med att skulpturen restes. Skulpturen är tillverkad av konstnärens favoritmaterial, glansigt, rostfritt stål, som är krävande att bearbeta. Verket, som väger ungefär 1 500 kilo och är nästan sex och en halv meter långt, är en av Hiironens största stålskulpturer.

På den planetformade ringen balanserar en gestalt, som Jylhäs egen dotter har stått modell för. Skulpturen skildrar modet som vi behöver när världen omkring oss vacklar. Så här berättar konstnären om sitt verk: ”Vi lever i osäkra tider. Vår allt bräckligare planets framtid verkar vara på spel. Mitt i alla omvälvningar har jag försökt hitta en form och en berättelse för den här tiden. Lindansaren är en bild av vår sköra tid och av en människa som orkar ända fram.”

Till Lindansaren hör en dikt av författaren och dramaturgen Maria Peura som presenteras tillsammans med verket:

Tog mig ända fram,
gick min egen väg
Nu blir jag belönad,
det blåser upp inom mig,
världen slits itu.
Jag består

Maria Peura

Översättning från finska av Mårten Westö.

Verket har skapats i samarbete med EMMA, Esbo stad och Saastamoinen-stiftelsen.

Pertti Kukkonens muraktiga verk Krokvägar passar bra i samband med WeeGee-byggnaden ritad av arkitekt Aarno Ruusuvuori, för de har materialet gemensamt: betong. Såväl Kukkonen som Ruusuvuori har utforskat betongen och dess möjligheter i sitt arbete. Skulpturen är en genomfärgad mur, gjuten på plats i tre delar, och dess polerade övre yta framhäver verkets vågform.

Stenen i Matti Peltokangas skulptur Passage är spektrolit som förekommer i Ylämaa-området i Södra Karelen. I den kubformade skulpturens yta har konstnären huggit diagonala, lite skrovliga fåror, som är typiska för hans stenskulpturer. Likadana fåror har också de fyra kuberna i rödgranit i Peltokangas Relander-minnesmärke (1996) i Helsingfors.

Ström är ständig rörelse. Man kan se rörelse i spjälorna i verket Ström I, som är typiska för skulptören Raimo Utriainens sena produktion. Utriainen inledde sin karriär på 1950-talet med traditionella skulpturtekniker men på 1970-talet bytte han från brons till stål och avstod från föreställande motiv. Jämsides med sina bildkonststudier hade Utriainen studerat matematik och arkitektur. Modell för skulpturen var verket Ström I i Utriainens serie Ström från 1980-talet, av vilket Raimo Utriainens konststiftelse lät göra en ny version som är större än originalet.