Ambiente-tekniken och -kollektionen tillkom på 1960-talet, då Timo Sarpaneva utvecklade nya trycktekniker. Idén fick han av en trasig tryckmaskin som stänkte färg på ett okontrollerat sätt. Ambiente var strikt taget inte en tryckmetod, utan en färgningsteknik. Tryckmaskinen försågs med tilläggsdelar som spred ut färgen på ett måleriskt sätt. Slutresultatet var alltid unikt, trots att tygerna gjordes enligt vissa fasta mönster. Metoden möjliggjordes av starka reaktivfärger som trängde igenom tyget på båda sidor och som tålde tvätt och ljus utan att blekna.

Ambiente utvecklades vid Tampellas fabrik i Lapinniemi, men tekniken användes också på Finlayson-Forssa Oy och Tikkurilan Silkki Oy. Inredningsarkitekten och kläddesignern Pi Sarpaneva var ända från början med om att utveckla Ambiente och hon designade konfektionskläder för Finn-Flare Oy i detta tyg.

Matti Pikkujämsäs och Jenni Ropes unika tryckta tyger är framställda genom serigrafi eller silkscreen, en teknik som används speciellt inom grafiken. Tygerna skapades för deras gemensamma utställningar 2024, där de fördjupade sig i textildesign som konstnärlig uttrycksform. Då de designade tygerna fick uttrycket styras av trycktekniken och av insikterna som de två fick under processens gång. Felen som uppstod i trycket fick helt medvetet bli en del av mönstren. Om till exempel mönstret rubbas eller färgerna sprids ut ojämnt ger det ett slumpmässigt, unikt resultat. Namnen på Pikkujämsäs verk alluderar även till japanska textilier. Boro är textilier i traditionell lappteknik och Shibori syftar på en färgningsteknik.

Tygerna som förenar olika trycktekniker med jacquardvävning har tillkommit inom ramen för projektet Textildesignens nya landskap vid Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur. Syftet var att hitta design drivna metoder att minska textilindustrins miljöpåverkan. I projektet undersökte man olika sätt att utnyttja överskottsmaterial från textilindustrin, utvecklade metoder för tryckning på mönstrade jacquardtyger samt undersökte användningen av digitala verktyg, såsom artificiell intelligens. Tygerna som producerades i projektet vävdes av överskottsgarn på Aalto-universitets jacquardvävstol. Som utgångspunkt för designen fungerade garnens slumpmässigt växlande färger och en inspirationsbild med landskapsmotiv som tagits fram med AI. Tygerna fick ytterligare mönster som trycktes både för hand med plantrycksteknik och digitalt i en industriell process.

Jacquard är en maskinell vävteknik som utvecklades av fransmannen Joseph Marie Jacquard på 1800-talet: en maskin väver ett upprepat mönster med hjälp av enkla hålkort som innehåller all information om mönstret. Metoden inspirerade den engelska matematikern Ada Lovelace, som anses vara den första datorprogrammeraren. Hon utvecklade också idén om artificiell intelligens. I dagens jacquardvävstolar har hålkorten ersatts av datorstödda digitala verktyg. Arbetsgruppen vid Aalto-universitetet har återgått till jacquardteknikens rötter i detta projekt, där man utnyttjade artificiell intelligens under designprocessen.

Traditionellt har jacquard inte använts för tygtryck på grund av de tekniska utmaningarna kring detta. Vid jacquardvävning skapas tygets färgvärld genom att man byter tråd Antalet trådar som behövs vid vävningen kan minskas om mönstren kompletteras med digitalt pigmenttryck, vilket är en tryckmetod som är mera ekologisk än de klassiska färgningsmetoderna.

År 1952 gav Marimekkochefen Armi Ratia en provbit av Viola Gråstens mycket populära tyg Oomph till Vuokko Nurmesniemi och bad henne designa något motsvarande. Av respekt för designkollegan och sin egen designsyn följde hon inte anvisningarna, utan gav istället Ratia tyget Tiibet, som klart skiljde sig från förlagan.

Printex, som var den tygtillverkare som Marimekko använde sig av, tryckte tygerna för hand med filmtrycksteknik. Då man trycker för hand uppstår ojämnheter där figurerna skär varandra. Nurmesniemi kom på att utnyttja inexaktheten i denna tryckmetod genom att göra området mellan figurerna och de otryckta delarna av tyget till en del av mönstret. Ratia blev så imponerad av Tiibet att Nurmesniemi i flera år framöver fick helt fria händer i arbetet. Tiibet lade också grunden för Nurmesniemis egen stil som ofta utgick från abstrakta färgytor.

Aino Marsio-Aalto (f. 1894 i Helsingfors, d. 1949 i Helsingfors)

Arkitekten och designern Aino Marsio-Aalto var en pionjär inom finländsk tygdesign. I slutet av 1930-talet var hon Arteks första designchef. För Artek skapade hon tryckta och vävda tyger med ett formspråk som inspirerats av naturen. Yhdistyneet Villatehtaat tillverkade tygerna i Hyvinge och de första av dem presenterades på Triennalen i Milano 1936.

Rut Bryk (f. 1916 i Stockholm, d. 1999 i Helsingfors)

Rut Bryk kom i kontakt med tryckta tyger då hon studerade vid Konstindustriella läroverket, där det hölls kurser i tygtryck. För Bryk, som var utexaminerad grafiker, var linoleumtryckstekniken ett naturligt val. I början av 1940-talet designade hon flera tyger i linoleumtryck och de presenterades på konstindustriutställningar både i Finland och i Sverige. Senare övergick hon till keramik och blev en av Finlands främsta keramikkonstnärer. Visningslagret Bryk & Wirkkala ger en bred översikt över hennes produktion. I visningslagret finns också vävda tyger i serien Seita, som fr.o.m. 1960 tillverkades av Vasa Bomullsfabrik och Finlayson.

Mera om bakgrunden till Bryks tyger i linoleumtryck finns i denna kortdokumentär.

Viola Gråsten (f. Forsberg, senare Gråsten-Öhquist, f. 1910 i Keuru, d. 1994 i Stockholm)

Viola Gråsten föddes i Finland, men blev en av Sveriges mest inflytelserika textilkonstnärer under mitten av 1900-talet. Gråsten flyttade till Sverige under andra världskriget och blev med sina djärva färgkombinationer och mönster en föregångare inom textildesign. Hon blev känd speciellt för sitt arbete på varuhuset NK:s textilavdelning, där hon designade ryor och tryckta tyger samt gjorde illustrationer.

Pirkko Hammarberg (f. Naukkarinen, f. 1932 i Tohmajärvi, d. 2018 i Forssa)

Textilkonstnären Pirkko Hammarberg studerade vid Konstindustriella läroverkets avdelning för grafik, vilket kan anas i de grafiska mönstren i hennes tryckta tyger. Hammarberg arbetade vid Finlaysons ateljé i Forssa åren 1961–1974 och därefter som fri konstnär. Förutom tryckta tyger designade hon också textilkonstverk, exempelvis för offentliga lokaler.

Saara Hirvisalo (f. 1937 i Rovaniemi)

Textilkonstnären Saara Hirvisalo har haft en lång karriär som designer av brukstextilier. Hirvisalo verkade som konstnärlig chef vid Tikkurilan Silkki Oy 1965–1971, där hon skapade färggranna och anslående inrednings- och klädtyger. Tikkurilan Silkki var specialiserat på jacquardtyger, men i kollektionen ingick också tryckta tyger. På 1970-talet blev Hirvisalo fri designer.

Fujiwo Ishimoto (f. 1941 i Ehime, Japan)

Fujiwo Ishimoto flyttade från Japan till Finland 1970 efter att han hade fått upp ögonen för finsk design, och för att han uttryckligen ville arbeta med tryckta tyger. Ishimoto anställdes på Armi och Ristomatti Ratias designbyrå Décembre och arbetade under största delen av sin karriär för Marimekko, som han skapade cirka 400 tygmönster för under åren 1974–2006. Vid sidan av textildesign har Ishimoto sedan 1980-talet också arbetat med keramik.

Maija Isola (f. Leander, f. 1921 i Riihimäki, d. 2001 i Riihimäki)

Maija Isola designade inredningstyger för Marimekko 1949–1987. Hon skapade mer än 500 olika mönster, bland dem några av Marimekkos mest ikoniska tyger, såsom Unikko (Vallmo). En del av de stormönstrade tygerna tillkom i Marimekkos lokaler efter att fabriken hade stängt för dagen. Under dessa arbetskvällar lyssnade Isola på musik och ”dansade med penseln”, som hon själv beskrivit det. Vid sidan av arbetet som designer var Isola också målare och hon bodde utomlands i långa perioder. Hon tog intryck av olika kulturer, folkliga traditioner och av naturen.

Maija Lavonen (f. Luukela, f. 1931 i Ii, d. 2023 i Helsingfors)

Maija Lavonen var en föregångare som verkade i gränslandet mellan konst och design. Hon inledde sin karriär som designer inom konfektionsindustrin. Åren 1967–1969 ledde hon sitt företag Poppi Boutique, som sålde hennes egendesignade tyger och kläder. Inspirerad av opkonsten skapade hon en kollektion randiga tyger, av vilka en del togs i produktion av Marimekko. Hon gjorde också beställningsarbeten för Tampella, Porin Puuvilla och Finlayson. Lavonen var en experimentell textilkonstnär som även använde tyger tryckta med serigrafiteknik i sina laminerade unika verk, som hon kallade för Multippeleita (Multiplar).

Kaarina Kellomäki (f. Heikkilä, f. 1943 i Vieremä)

Kaarina Kellomäki är en textil- och miljökonstnär som ägnade en stor del av sin karriär åt tryckta tyger. I början av sin bana arbetade hon på Marimekko i ett år, därefter i ett par decennier som produktiv frilansdesigner för företag både utomlands och i Finland, bl.a. E. Helenius Oy och Finlayson. Kellomäki undervisade i flera decennier i tygtrycksdesign vid Konstindustriella högskolan.

Raili Konttinen (f. Hannila, f. 1932 i Somero) och Juhani Konttinen (f. 1934 i Kuopio, d. 2003 i Vaskijärvi)

Designerparet Raili och Juhani Konttinen arbetade tillsammans i flera decennier. Raili började arbeta vid Porin Puuvilla Oy 1955 och Juhani året därpå. De var företagets mest långvariga designers och flyttade båda till Finlayson-Forssa till följd av en fusion i mitten av 1970-talet. År 1981 grundade de den egna designbyrån Raili ja Jussi Konttinen Design och flyttade till Helsingfors. ”Vårt liv och arbete flätades samman till en odelbar helhet”, har Juhani berättat.

Raili koncentrerade sig speciellt på tygdesign, med alla de arbetsmoment och experiment som ingick i detta. Juhani arbetade också som grafiker, fotograf och utställningsplanerare. Båda två fann inspiration i aktuella fenomen inom konst och kultur samt i folkkulturen.

Marjatta Metsovaara (f. 1927 i Åbo, d. 2014 i Cittanova, Italien)

Marjatta Metsovaara grundade Metsovaara Oy 1954 som en fortsättning på familjens mattväveri. Gardinerna, mattorna och möbeltygerna som Metsovaara och företagets övriga designers formgav låg rätt i tiden och Metsovaara blev världsberömt på 1950- och 1960-talet. Marjatta Metsovaara lyckades förena konstnärligt högtstående design med teknisk experimentlusta och sinne för affärer. Hon gjorde även textilkonst och i Belgien designade hon jacquardtyger.

Vuokko Nurmesniemi (f. Eskolin, f. 1930 i Helsingfors)

Vuokko Nurmesniemis kreationer har blivit finska designklassiker. Nurmesniemi var utbildad keramiker, men på Armi Ratias begäran blev hon Marimekkos och Printex’ första designer. Hon kom i hög grad att påverka Marimekkos visuella linje. Genom hennes inflytande växte figurerna på de tryckta tygerna och klädesplaggen fick enklare linjer. Nurmesniemis arv lever vidare på Marimekko, bl.a. i form av det randiga tyget Piccolo och skjortan Jokapoika som sys i detta tyg. 1964 grundade Nurmesniemi Vuokko Oy, där hon fortsatte utveckla sitt uttryck. Företaget verkar än idag och använder sig av Nurmesniemis stora mönsterarkiv i produktplaneringen.

Matti Pikkujämsä (f. 1976 i Uleåborg)

Matti Pikkujämsä är en flerfaldigt prisbelönad illustratör som är känd för att föreviga människor och världen runt dem i en lekfull och färgglad stil. Vid sidan av illustrationer arbetar Pikkujämsä också med målning, grafik och textilkonst. Han har designat mönster för Lapuan kankurit, Samuji och Marimekko. Marimekkos textilier har en alldeles speciell betydelse för honom, eftersom han har samlat på sådana sedan barnsben. Inom textildesign har Pikkujämsä samarbetat med bildkonstnären Jenni Rope, som han också har hållit utställningar tillsammans med.

Markku Piri (f. 1955 i Kauhava)

Konstnären och formgivaren Markku Piri har arbetat i många olika material, men ända sedan han utexaminerades från linjen för textilkonst vid Konstindustriella högskolan är det textilier som har stått i centrum. Piri var den sista designern som Armi Ratia anställde vid Marimekko 1981. Senare har han designat tyger och kollektioner både för utländska företag och för Petritex (numera Petrifun), Eurokangas och Finlayson, där han hade en egen kollektion 1984–1992.

Lena Rewell (Rewell-Gripenberg, f. Malmström, f. 1934 i Åbo)

Textilkonstnären Lena Rewell växte upp bland trådar och garner, eftersom hennes pappa arbetade inom textilindustrin. Hennes djupa förståelse för olika material avspeglas i hennes produktion, där tyngdpunkten ligger på ullplädar, accessoarer och klädesplagg. Karakteristiskt för Rewell är de djärva, kraftiga färgerna. Samtidigt som hon drev egen en ateljé och ett väveri arbetade Rewell som designer på frilansbasis för olika tygfabriker. På 1960- och 1970-talet arbetade hon med tryckta tyger i bomull och träfiber. I slutet av 1960-talet formgav Rewell mönsterkollektionen Kimara (Cocktail) för Suomen Vanutehdas Oy:s engångsborddukar av träfiber.

Eero Rislakki (f. 1924 i Helsingfors, d. 2017 i Sverige) och Jalmari Aarnio (f. 1922, d. 1985)

Formgivaren Eero Rislakki arbetade inom ett brett spektrum på den industriella designens område. Han är kanske mest känd som designer för Kalevala Koru Oy och Mäntyharjun lasi Oy. På utställningen Draperat visas tryckta tyger som Rislakki formgav tillsammans med fotografen och grafikern Jalmari Aarnio för E. Helenius Oy. Tillsammans med hustrun Yvonne Rislakki designade han även tyger för Finlayson. Som tygdesigner hade Eero Rislakki ett experimentellt grepp: han använde sig av fotografier och collageteknik.

Jenni Rope (f. 1977 i Lahtis)

Jenni Rope arbetar med både bildkonst och formgivning. Hon har gjort målningar, mobila skulpturer, offentlig konst och tygmönster. I de unika handtryckta tygerna som visas på utställningen Draperat möts grafisk konst och tygtryck. Rope har också designat tyger för textilindustrin, exempelvis Marimekko och Vimma. Hon har samarbetat med Matti Pikkujämsä kring textildesign och har hållit gemensamma utställningar med honom.

Pi (Ann-Mari) Sarpaneva (f. Holmberg, f. 1933 i Helsingfors, d. 2019 i Helsingfors) och Timo Sarpaneva (f. 1929 i Helsingfors, d. 2006 i Helsingfors)

Pi Holmberg och Timo Sarpaneva träffades på Konstindustriella läroverket 1953, då Pi studerade till inredningsarkitekt och Timo undervisade i tygtryck. De två var gifta 1954–1970. Speciellt på 1950- och 1960-talet arbetade de både tillsammans och var för sig inom textilindustrin.

Då de två träffades var Timo redan en prisbelönt konstnär som hade gjort karriär både inom glasformgivning och textildesign. Åren 1955–1966 verkade han som konstnärlig chef vid Porin Puuvilla, men frilansade också för andra tygfabriker. Timos mest kända textila verk är Ambiente-tygerna från 1960-talet. Pi var aktivt med om att ta fram de experimentella, moderna Ambiente-tygerna och designade kläder i detta tyg. Pi är nämligen känd inte bara som inredningsarkitekt, utan också som kläddesigner.

Howard Smith (f. 1928 I Moorestown, New Jersey, d. 2021 i Fiskars)

Howard Smith kom från USA, men levde och verkade största delen av sitt liv i Finland. Han var en mångsidig konstnär och formgivare och var redan framgångsrik konstnär då han 1968 blev ansvarig för tygdesign vid Vallilan Silkkitehdas. För Vallila skapade han fram till slutet av 1970-talet en rad stormönstrade tyger i kraftiga färger med motiv som abstrakta figurer och stiliserade växter och blommor.

Nana (Anneli) Suni (f. 1928, d. 2018, ortinformation saknas)

Textil- och kläddesignern Nana Suni formgav under sin karriär tryckta tyger, kläder, ryor och t.o.m. ljus. 1966–1969 var hon mönster- och färgplanerare för Suomen Trikoos nya exportkollektion Revontuli (Norrsken). På utställningen Draperat visas förutom plagg från denna kollektion också tryckta tyger som hon designade för E. Helenius Oy. Suni verkade som designer på frilansbasis och hon hade också ett eget varumärke, Nana Suni Design, som gjorde ullfiltar, accessoarer och kläder.

Eva Taimi (f. 1913 i Helsingfors, d. 1991 i Helsingfors)

Eva Taimi var en av de första textilkonstnärerna i Finland som anställdes för att designa tygmönster inom textilindustrin. Denna pionjär inom tygdesignen arbetade på Helsingfors Konstfärgeri 1937–1947, där hon och Kaj Franck delade på titeln huvuddesigner. 1947 blev hon designer vid Vasa Bomullsfabrik och därefter arbetade hon som frilans. Under sin karriär skapade hon tryckta tyger för bl.a. Arteks och Tampellas kollektioner. Vid sidan av tryckta tyger gjorde hon också unika textilier, vävnader och handarbetsmönster.

Anja Terho (f. 1937 Kangasala, d. 2017 Tammerfors)

Den självlärda textilkonstnären Anja Terho designade tryckta tyger för E. Helenius Oy på 1960- och 1970-talet. Mönstren byggde på expressiva oljemålningar som upprepas i rad under varandra på det tryckta tyget. Terho levererade sina målningar till fabriken, där de anställda kopierade bilden i tryckbar form. Återkommande motiv var hennes personliga minnen och naturmotiv. Vid sidan av arbetet som tygdesigner var Terho också kontorist och lärare i bildkonst.

Edward Terzibasiyan (f. 1936 i Istanbul, Turkiet, d. 2000 i Helmond, Nederländerna)

Textilkonstnären Edward Terzibasiyan var av armenisk härkomst. Han kom till Finland 1961 efter att han hade blivit intresserad av finsk natur och traditionella textilier. Efter att först ha arbetat på Porin Puuvilla blev han designer på Tikkurilan Silkki Oy 1962. År 1967 anställdes han på Vallilan Silkkitehdas som företagets första tygdesigner. Hans levande tygmönster består ofta av figurer som är uppbyggda av grafiska, minutiöst dragna linjer och punkter. Terzibasiyan flyttade till Nederländerna med sin familj 1970, men lämnade ett bestående avtryck i finländsk textildesign.

Tapio Wirkkala (f. 1915 i Hangö, d. 1985 i Helsingfors)

Tapio Wirkkala är en av Finlands mest kända formgivare och han verkade inom ett exceptionellt brett spektrum på konstens och designens område. Visningslagret Bryk & Wirkkala ger en djupare inblick i Wirkkalas karriär och produktion. Textilierna som Wirkkala designade har inte uppmärksammats i lika hög grad och det har inte heller samlats in någon heltäckande information om dem. I Stiftelsen Tapio Wirkkala Rut Bryks samlingar finns två tygkollektioner från 1970-talet: Seita, som Wirkkala skapade för Finlayson 1970, och Crazy Sun, som gjordes för italienska Socota.

I arbetsgruppen för projektet vid Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur ingår Maarit Salolainen, Maija Fagerlund, Emilia Kuurila och Anna Semi. Salolainen (f. 1966) är professor i textildesign och har en lång karriär som kreativ chef och textildesigner inom den internationella textilindustrin. Universitetslektor Fagerlund (f. 1981) arbetar som textildesigner vid sidan av undervisningen. Kuurila (f. 1989) och Semi (f. 1991) arbetar som timlärare vid institutionen för design och är verksamma som mode- och textildesigners. I projektet, som gick ut på att minska textilindustrins miljöpåverkan, experimenterade teamet med att förena trycktekniker med jacquardtyger. Utgångspunkten var att använda sig av överskottsgarner och digital design.