Espoo Museum of Modern Art
Mobilguide till Visningslagret Bryk & Wirkkala
I mobilguide får vi stifta bekantskap med de centrala elementen i Rut Bryks (1916–1999) och Tapio Wirkkalas (1915–1985) produktion: den nordiska naturen och de internationella influenserna. I Rut Bryks verk riktas blicken på själva arbetsprocessen och tekniken, medan Tapio Wirkkalas arbetsmetoder, formtänkande och betydelse för den finska konstindustrins internationalisering presenteras mer allmänt.
Från och med slutet av 1960-talet tillbringade konstnärspar somrarna i Lappland. Lemmensuu gård vid Paadarjärvi sjös strand blev deras stadigvarande sommarställe. Familjen åkte till Lappland i början av sommaren och återvände till staden mot hösten. Båda konstnärernas arbete var starkt påverkat av den nordliga naturen med dess ständigt föränderliga detaljer, landskapet i olika årstider, ljuset, människorna.
Lika viktig som Lapplands natur var kontakten till det europeiska kulturarvet och tidens puls. Tapio Wirkkala började 1965 arbeta som designer vid Veninis glasbruk, och Venedig kom att bli en annan viktig plats för familjen. Konstnärsparet delade kärleken till den italienska kulturen, i synnerhet konsten från ungrenässansen.
Rut Bryk
Före keramiken
Rut Bryk studerade ursprungligen till grafiker. Innan grundaren av Arabias konstavdelning Kurt Ekholm upptäckte den lovande konstnären, gjorde Rut Bryk i stället för på lerplattor och gipsformer karvningar på linoleum. Materialet används även som golvbeläggning och linoleumtekniken går ut på att man ur plattan skär ut det som ska vara vitt efter tryckningen. Den färdiga bilden föds med hjälp av en eller flera plattor och tryckfärger.
På 1930–40-talet syntes spåren av Bryks hand i illustrationer i tidskrifter. Återkommande motiv var människofigurer, interiörer och växter. Det grafiska uttrycket syntes ännu då Bryk gick över till keramiken bland annat i form av det tecknade formspråket och seriemässigheten.
Ett verk blir till
Arabiafabriken tillhandahöll förutsättningarna för Rut Bryks livsverk. Hon arbetade på fabrikens konstavdelning från 1942 till 1991 då verket Isström, väggrelief på tjänstebostaden för Republiken Finlands president, blev färdigt. I konstavdelningens unika miljö hade Bryk en särskild ställning och var fri att förverkliga sig själv.
Trots att Bryk arbetade på alla ställen där hon vistades var Arabia den fixpunkt där verken med olika hantverkares hjälp fick sin slutliga form innan de skickades ut i världen. Laboratoriet på Arabia utvecklade lermassan och de över hundra glasyrer som Bryk använde. Allteftersom kaklen blev mindre blev verken svårare att genomföra. Från och med 1967 var det assistenten Kirsti Bruun-Micklin som möjliggjorde verkens tekniska genomförande. Oersättliga var också formgjutaren Erkki Järvinen och snickaren Nikolai Makaroff.
Från form till verk
Rut Bryk ristade bildmotivet på en ler – eller gipsplatta. Den enklaste formen tillverkades så att en separat gipsram göts runt gipsplattan. Formar i två eller rentav tre delar möjliggjorde tredimensionella verk som var tjockare än originalplattan. I samband med gjutningen urgröptes verket för bränningen.
Gjutleran hälldes i formen och lösgjordes från formen medan den ännu var fuktig. Ibland fortsatte Bryk att mönstra verket genom att klippa kanterna eller rita direkt på leran. Efter skröjbränningen (rågodsbränningen) kunde plattan ytterligare färgas genom glasering eller, i formfasen, genom målning med engobelerslamning. Ibland återanvändes formar, och därför kan man på vissa gamla formar se spår av reparationer. Rut Bryk signerade sina verk på plattan eller med spegelskrift direkt på formen.
Konstverk
Corpus Domini, 1953
Corpus Domini är inspirerat av en siciliansk procession som Rut Bryk tillsammans med Tapio Wirkkala såg i Taormina 1949. I sin helhet består verket (86 x 139 cm) av sju keramikplattor av varierande storlek. Bryk gjorde många keramiska verk av samma slag som Corpus Dominis enskilda delar. Deras kanter var skurna i form av en byggnad. Fantasibyggnaderna hade Bryk fått inspiration till dels från Italien, dels från sina barndomslandskap i Karelen. Visningslagret Bryk & Wirkkala visas versioner av och formar till de olika delarna av Corpus Domini.
Dukat bord, 1958–1961
Dukat bord ( c. 300 x 500 cm) hör till Rut Bryks första verk i stort format. Verket finns i Rosenthals porslinsfabrik i Selb, Tyskland. Dukat bord hör också till de sista verk där Bryk fortfarande använde klart föreställande bildmotiv: frukter, kärl, askfat. Verket består av kakel som bildar större helheter på vilka Bryks senare produktion är baserad. Hon upprepade bildmotiven i Dukat bord i många senare verk i mindre format. Här visas självständiga verk och skisser med koppling till motivet.
Candy, 1970
Rut Bryks Candy har sedan sin tillblivelse turnerat runtom i världen och visas nu för första gången på över femtio år i Finland. Det unika verket, tillverkat vid en brytningspunkt i Bryks karriär, utstrålar fräsch pop-estetik.
Våren 1970 hade Bryk en viktig separatutställning på Stedelijk Museum i Amsterdam där också det färska verket Candy visades. Därefter visades verket på São Paulobiennalen 1973 där Finland representerades av Rut Bryk och Tapio Wirkkala.
Efter São Paulo köptes Candy av en privat samlare. Oväntat kom det 2019 till försäljning på en inhemsk auktion, där den japanske samlaren Akihiro Awahata köpte det och ville ge publiken en möjlighet att se det.
Dokumentär
Rut Bryk: En fjärils beröring är ett varmt personporträtt av konstnären. I den intima dokumentären berättar experter och nära bekanta om en konstnär som kände sig lika hemma i världens metropoler som i Lapplands ödemarker.
Se dokumentären på EMMA Zone! → www.emmazone.fi ←
EMMA Zone är ett digitalt hem för de olika innehållen på EMMA. Materialet i EMMA Zone är indelat i fyra sektioner under rubrikerna: Tänkvärt, Bakom EMMAs kulisser, Under ytan och Barnens konstfrågor.
EMMA Zone – alltid öppen för konst!
Tapio Wirkkala
Allting börjar från händerna
Tapio Wirkkalas produktion sträcker sig från serieproducerade bruksföremål till unika skulpturer. Under sin karriär arbetade han dels som freelance-designer för såväl finska som internationella bolag, dels som ledare för sin egen designbyrå, Design Tapio Wirkkala. Den fördomsfrie konstnären designade livsmedelsförpackningar parallellt med att göra konstverk i plywood.
Händerna var Tapio Wirkkalas viktigaste arbetsredskap, det var med dem han ritade och skulpterade. Kreativitet i kombination med skickliga händer resulterade i design där Wirkkala, beroende på materialet, bistods av en grupp förfarna glasblåsare eller snickare. Sina elegantaste glasformar gröpte han dock själv för hand med stämjärn och bearbetade dem med en självdesignad kniv.
Från form till föremål
Inom konsthistorien fascinerades Tapio Wirkkala av geometriskt baserad klassisk komposition. Grundformer såsom cirkel och kub finns alltid med i bakgrunden oavsett slutprodukten. Som material använde han såväl trä och glas som plast och metall. Han skapade grundformer genom att variera hela glasserier, såsom Kartio (1956) och Romantica (1962).
Bakom varje föremål låg en lång planeringsprocess. Vare sig det handlade om konst eller design inleddes arbetet med skisser, ibland i tiotal för att finna den slutliga formen. Sedan gjordes måttritningar samt prototyper för testning. I slutprodukten syns den omständliga processen som praktisk användbarhet, utseende och känsla: föremålet ska kännas precis rätt.
Det internationella Finlands designer
Tapio Wirkkala skördade lagrar som konstnär, designer och utställningsarkitekt. Hans genombrott, såväl nationellt som internationellt, skedde på IX Milanotriennalen 1951 där Finlands avdelning och dess utställningsarkitekt Wirkkala prisades i medierna.
Wirkkala värvades senare som arkitekt för många projekt som presenterade Finland och dess konstindustri. Förutom triennaler och världsutställningar visades vandringsutställningar planerade av Wirkkala i Öst– och Västeuropa samt Förenta staterna. Då han var kurator presenterade Wirkkala många kollegers arbete men tog också med egna arbeten i utställningarna. De internationella vandringsutställningarna fungerade som strategiska verktyg i profileringen av Finland som en självständig och modern nation.
Framtidens stad
Tapio Wirkkala segrade i en inbjuden tävling vid världsutställningen i Bryssel 1958 med temat Framtidens stad 2000. Här visas skisser till den innovativa och lekfulla utopin, arkivbilder av den försvunna miniatyren samt den visualisering av staden som gjordes av Voima Graphics 2018.
Framtidsstaden består av stora skulpturala bostadskvarter med en elektrisk ”monorail” som transportmedel. Wirkkala skissade också detaljer i framtidens hem, exempelvis en prototyp till mikrovågsugn, en bildtelefon och digitala fönsterlandskap och tavlor där vyerna skiftar. Han fascinerades av framtidsutopier och lärde sig om plastmaterial då han arbetade på formgivaren Raymond Loewys byrå i New York 1955–1956.
Visningslagret Bryk & Wirkkala
- I det öppna Visningslagret visas cirka 2 500 föremål ur konstnärsparet Rut Bryks (1916−1999) och Tapio Wirkkalas (1915−1985) omfattande produktion.
- Stiftelsen Tapio Wirkkala Rut Bryks samling är deponerad i EMMA och den omfattar konstverk, föremål, modeller, skisser, fotografier och arkivmaterial.
- I Visningslagret visas föremål på två sätt. Största delen är utställda i täta grupper på förvaringshyllor. En del föremål är upphängda på väggen och försedda med texter med bakgrundsinformation om föremålen.
- I ett separat rum avgränsat med en glasvägg arbetar konservatorer och fotografer med verken. I mitten finns ett utställningsutrymme där konst och formgivning alltid presenteras på något sätt i relation till samlingen. Den andra delen av visningslagret är bara till för museiarbetet. Intill fönstren finns det en sitthörna där man kan sitta och studera material och litteratur om Bryk och Wirkkala.