Raimo Utriainen hörde till den konstnärsgeneration som med nya idéer, former och material på ett avgörande sätt satte sin prägel på modernismens utveckling inom skulpturkonsten i det efterkrigstida Finland. Under 1950-talet gjorde Utriainen figurativa skulpturer i litet format och övergick i början av 1960-talet till att skapa kubistiska skulpturer, konstruktivistiska verk i brons och betong samt verk svetsade av järnstänger. Konstnären utförde även porträtt och medaljkonst och prövade i skiftet av 1960- och 70-talen på att skapa små informalistiska och expressiva skulpturer.

I början av 1970-talet började Utriainen skapa verk av raka metallstycken, stål- och aluminiumlameller, där den skulpturala helheten formas av spiralformiga, luftigt genomskinliga ytor. I egenskap av konstruktivist sökte och betonade han i sin konst kinetiska och dynamiska konstruktioner som ger uttryck för upplevelser av tid och rum. En av konstnärens förebilder var också Kazimir Malevitj, som utforskade den rena och abstrakta formen. I sina lamellskulpturer bibehöll Utriainen en stark förankring till arkitekturen genom att av delar bygga upp en skulptural form, noggrant planerad på millimeterpapper. Redan på 1960-talet framstod Utriainen som en monumentalist, en skapare av stora offentliga verk. Förutom i Helsingfors är hans verk utställda i bl.a. Åbo, Tammerfors, Kuopio, Willmanstrand och Seinäjoki. Utomlands är han framför allt företrädd i Japan. I oktober 2006 restes Utriainens monument Virta utanför EMMA. Monumentet är en förstoring av skulpturen Virta I från år 1981.

Raimo Utriainen grundade 1993, ett år innan sin död (27.4.1994), en konststiftelse vars konstsamling deponerades i EMMA i oktober 2006. Denna betydelsefulla samling presenteras på EMMAs utställning Raimo Utriainen – Den ljudande linjen. Utställningen ger en heltäckande bild av Utriainens produktion under närmare 40 års tid. Här visas skulpturer, medaljer, målningar, skisser, fotografier, ritningar för lamellskulpturer samt personligt material. Utriainen målade fortgående, men först under de sista åren av sitt liv ställde han ut av sina målningar. Målningarnas expressiva styrka väcker uppseende och utgör en motvikt till de disciplinära skulpturerna.

Arkitekt Aarno Ruusuvuori, Utriainens studiekamrat och vän, planerade år 1966 ett stort arbetsutrymme åt konstnären på Degerö i Helsingfors, ”Ateljé Utriainen”. Planerna förverkligades inte, men ritningarna till den ståtliga ateljébyggnaden finns utställda i konstmuseet. På EMMAs utställning kompletterar verk utförda av två den långa vägens modernister varandra utomordentligt – WeeGee-huset planerat av arkitekt Aarno Ruusuvuori och konstruktivistiska skulpturer skapade av Raimo Utriainen.