Ulla Wiggen blev känd för sina målningar av kretskort och elektroniska komponenter som hon gjorde under den stora tekniska omvälvningen på 1960-talet. Hon var en av de första banbrytande konstnärerna som studerade datorer och maskinkultur i sin konst. Som källmaterial för sina kompositioner använde hon delar av apparater och fotografier ur datortidningar. Den digitala revolutionen påverkade också musikens utveckling. I Sverige representerades den elektroniska musiken av bland annat föreningen Fylkingen, som leddes av kompositören och musikern Knut Wiggen. Föreningen, och den blivande maken Knut, inspirerade henne i sökandet efter nya motiv och öppnade upp konstvärlden för henne.

I slutet av 1960-talet började Ulla Wiggen avbilda utsidan av elektroniska apparater, i stället för deras innandömen. I bakgrunden framträdde himlen och snart ersattes apparaterna av människor. En målning med sfinxmotiv, målad efter ett litet fotografi, kom att bli det som sporrade Wiggen till porträttmåleri. Det första porträttet föreställer henne själv med nedslagna ögon. I trettio år målade hon porträtt i akvarell och akryl, både av närstående och på beställning. Redan tidigt i sitt konstnärskap inspirerades Wiggen av konstnären Öyvind Fahlström till att använda hjälpmedel såsom kamera och bildprojektioner. Fahlström lärde henne att allt som underlättar arbetet är tillåtet.

Wiggens intresse för att måla människokroppen och dess inre förstärktes på 1970-talet. Motivet fick dock vänta eftersom hon inledde en karriär som psykoterapeut. Wiggen arbetade som terapeut ända till 2020-talet och målade endast sporadiskt vid sidan om. På 2010-talet återgick hon till att måla regelbundet och då återkom också idén att skildra inre organ. Hon fördjupade sig i ämnet genom att studera djurkadaver och medicinsk litteratur. Målningarna är ändå inte realistiska avbildningar – organen har lösgjorts från sina platser eller satts ihop i nya fantasifulla kombinationer, precis som de elektroniska komponenterna i Wiggens tidigare verk.

På 2010-talet blev Ulla Wiggens uttryck gradvis allt mera avskalat. Bilderna på inre organ lösgjorde sig från bakgrunden och slutligen också från sina fyrkantiga underlag. Från 2016 har hennes motiv varit hjärnor och ögon, under de senaste åren enbart pupiller och irisar. De tekniskt krävande Iris-verken är numrerade och de nyaste målningarna bär också irisens ägares namn. Under hela sitt konstnärskap har Wiggen utforskat människor och apparater, inifrån eller utifrån. I Iris-verken skildrar hon övergången, passagen, mellan den yttre och den inre världen.