Laura Kokkonen: Dina verk skildrar ofta människans inre kamp, ett förtätat känslotillstånd eller ögonblicket för ett etiskt val. Dina tidigare verk har i allmänhet haft en eller två människogestalter. Men i Ethology of a Man ser vi inemot tjugo personer.

Juha Moisander: I mina tidigare verk behandlade jag ofta frestelsen – hur en individ i sina val böjer sig för det goda eller det onda. Det nya verket började växa fram då jag reflekterade över hur miljö och grupptryck påverkar individens moraliska val.

Visuellt bottnar ditt verk i gammalt måleri. Varför var det just 1500–1600-talens barockmåleri som blev din referens?

Jag har alltid tilltalats av förhållandet mellan ljus och skugga i Caravaggios målningar. I det här verket tog jag det som en visuell referens då jag funderade över hur en människogrupp har avbildats ”renlärigt”: var finns spänningen och vad gör gruppen visuellt intressant att beskåda? Jag studerade altartavlor och hur människomassor avbildas i dem snarare än målningarnas teman. Relationerna mellan människorna i dessa verk är alltid sådan att gruppen är samlad kring en centralgestalt, kungen eller Jesus. Så jag började fundera över hur ett sådant bildspråk kunde införlivas i mitt verk. Jag fascineras alltid av hur ett verk är relaterat till dess omgivande arkitektur och hur växelverkan med betraktaren uppstår. Jag använde vissa konsthistoriska referenser, men fast det kan finnas någonting igenkännbart i bilderna är min strävan att de inte ska associeras till något enskilt verk.

Ditt verk handlar om hur en människomassa fungerar och vilken individens roll i massan är.

Jag är ingen socialpsykolog, men jag fascineras av den avindividualisering som individen genomgår i en gruppsituation, den situation där samhällets eller gruppens värden sakta börjar påverka de egna värdena så att individen till sist smälter samman med gruppen.

Hurdana grupper avser du och hur fungerar de?

Människor kan föras samman av exempelvis en kyrka, en demonstration eller en konsert. En sådan grupp är alltid tillfällig – den samlas och upplöses. Människogruppen förtätas och individen förenas som en del i någonting större än sig själv. Situationen når sin kulmen, varefter gruppen upplöses och alla småningom återgår till sitt. För att fungera behöver gruppen en fixpunkt via vilken det gemensamma budskapet eller grunden för samvaron kanaliseras.

Genom avindividualisering kan individen göra större gärningar än hon ensam vore förmögen till, exempelvis offra sig för någon annan då gruppen ger henne styrka. Själv har jag dock mest funderat över avindividualiseringens negativa sida: ögonblicket då individens ansvar för sina egna handlingar slocknar. Omgivningen definierar normen och kan släcka individens egen moral och etiska röst. Då blir missgärningar möjliga. Exempelvis deltog helt vanliga människor i genomförandet holocausten.

Vilken roll spelar det budskap kring vilket gruppen är samlad?

Vi manipuleras via innehåll, men vilket det innehållet är spelar egentligen inte någon större roll. Snarare handlar det om suggestion eller om att framkalla en association då en slogan, en bild eller en symbol upprepas om och om igen. Det skapar neuronnätverk som plötsligt kan beröra en väldig massa människor. Det kan handla om marknadsföring av en produkt lika väl som exempelvis ett politiskt budskap som målar en negativ bild av någon människa eller en grupp.

Du har refererat till begreppet gruppsjäl. Vad betyder det?

Masspsykologi började dryftas på 1800-talet då gud förlorade i relevans och man riktade blicken mer på människan och exempelvis hur psyket fungerar. Hur ser människans drifter ut, vilka är deras bakomliggande orsaker, vilka deras konsekvenser? Människomassor har naturligtvis kontrollerats psykologiskt långt tidigare i historien. Begreppet gruppsjäl myntades av den franske sociologen Gustave le Bon (1841–1931), som i sin bok Massans psykologi beskrev fenomenet, visserligen på delvis rasteoretiska grunder. Boken är mig veterligen den första skriftliga studien som försöker belysa människans gruppbeteende. Både Hitler och Mussolini hade läst le Bons teorier om kontroll av massan och hur människor beter sig i krigstider. le Bon tog Napoleon som ett typexempel på en ledare. Ledaren måste tro på sitt eget budskap, det är så han försätter massan i eufori. Då fantasibilden fått spridning spelar det inte längre så stor roll vilken lögn ledaren matar; människan börjar bete sig som ett får. Då en börjar springa följer de andra efter. Individen smälter samman med massan, ledaren och gruppen får ett större inflytande än den egna viljan. Senare studerade bland andra Sigmund Freud le Bons idéer och fann mycket att korrigera. Det gjorde också Elias Canetti i sin bok Massa och makt.

För att uppstå behöver massan således ett enande budskap och en ledargestalt. Men vad får massan att skingras?

Massan skingras då dess energi upplöses – då ledaren har fallit, kriget är över, förtätningen har nått sin kulmen och den gemensamma idén har slocknat. Bränslet är slut. Småningom är allt slut. Musiken slutar eller kyrkklockorna börjar ringa.

Mediernas inverkan på gruppbeteende är idag av ett helt annat slag än förr. Artificiell intelligens, AI, och big data tillför masspsykologin en helt ny dimension.

Olika former av påverkan via associationer har alltid förekommit, men i vår tid är de väldigt specifika och utbredda. All marknadsföring kan skräddarsys och riktas till utvalda mottagare om man bara har tillräckliga datamängder som AI kan producera och beräkna. I grunden är människan ändå en biologisk varelse, ett djur som kan påverkas med vissa medel och vars associationer kan styras. Vi må använda datorer och smarta apparater – likafullt är det hjärnans neuronnätverk som definierar oss, och de fungerar på ett visst, givet sätt. Människans genetiska evolution är så lång att det vi nu är inte kan suddas ut över en natt. Ur den biologiska evolutionens perspektiv är nuet kort. Jag tror också att dessa modeller för vårt sociala uppförande i grunden är universella för vår art, låt vara att kulturella skillnader kan förekomma beroende på om man levt i en urban eller en rural miljö.

Idag utsätts vi för ofantliga mängder stimuli, drifter får oss att följa associationer och koncentrationsförmågan har försvagats. I en viss bemärkelse har människans reaktioner utvecklats i primitivare riktning. Inom reklamen har man redan länge undersökt olika metoder att påverka människor. Exempelvis i Trumps valkampanj bedrev trollfabrikerna sådan påverkan i bredare och farligare skala. God utbildning och medial läsförmåga ha en viss betydelse, men det manipulativa mediemaskineriet öppnar likafullt ganska skrämmande scenarier. Där kunskap i masspsykologi förr ackumulerade ett andligt kapital är massdata om stora människomängder idag en helt konkret handelsvara. Samtidigt har olika extrema rörelser blivit fler och längtan efter en stark diktatur vuxit.

Kontakten med andra världskrigets fasor och med totalitarismen har försvagats med tiden.

Det direkta minnesspåret förbleknar, få har längre personliga krigserfarenheter. Ur det perspektivet framstår människan som ganska viljelös. Alla har vi människans ambivalenta natur – kärnfrågan för var och en är väl dels om man vill följa massan eller göra en egen bedömning, dels hur långt moralen bär. Och i vilket skede den bryts och tillåter fruktansvärda gärningar som subjektet inte längre upplever sig ansvara för.

Å andra sidan möjliggör grupptrycket också goda gärningar: om alla beslutar att plantera träd… Det är budskapet som avgör vad som förmedlas.

Konstverket Ethology of a Man har fått samproduktionsstöd från AVEK – Centret för främjande av audiovisuell kultur och EMMA.

Läs mera och titta på videon av verkets produktion.