Karin Hellman hade ett brett spektrum av olika motiv i sin produktion. Hon följde aktivt med samtida fenomen. I verkens motiv och titlar syns referenser till världshändelser. Motiven uppvisar också Hellmans intresse för historia och forntida sägner, men också framtidsvyer. I hennes verk löper antikens myter, Skandinaviens mytologi och Bibelns berättelser parallellt med motiven i förhistoriska grottmålningar.

Mer vardagliga skildringar eller abstrakta bilder var ändå inte uteslutna bland motiven. I Hellmans verk får de ett lika fantasimässigt utförande som motiven som inspirerats av mytologier. Ett av de viktigaste intresseområdena och motiven för henne var dock själva materialet i verken. 

Karin Hellmans tidiga produktion omfattar i huvudsak målningar från 1930−50-talen. I dem kan man se hennes intresse för flera olika motiv, såsom stilleben, personporträtt och interiörer. Hon målade dessutom motiv som var typiska för tiden, såsom cirkusvärlden, som många finländska konstnärer då favoriserade. Ett exempel är målningen Clown från 1939.

I sina stilleben avbildade Hellman ofta vardagliga ting, såsom blommor i vas. De här motiven gav möjlighet till olika experiment till exempel i fråga om komposition och färganvändning. Hon kunde till exempel platta till föremålens former. Den här kompositionslösningen kan ses som ett lån från kubismen, som förenklade och plockade isär motiven på ett nytt sätt. 

Från och med slutet av 1950-talet började Karin Hellman använda nya material i sina verk. I stället för att måla började hon allt oftare skapa sina verk med kollagetekniker genom att sy eller limma olika material. På grund av de experimentella arbetssätten och känsliga materialen är verken särskilt utsatta för belastningar i miljön, såsom belysning. 

Hellman hittade ofta materialen till sina kollage i hemmets vardag. Mattor, tygbitar och stickade stycken fann sin plats i bildytan. Också bortkastade föremål, såsom gamla glasögonlinser och rostiga muttrar, fick bli en del av konstverket. I den meningen kan man i hennes arbeten se en koppling till konstriktningen Arte Povera. Hellman övergav inte helt de mer traditionella teknikerna utan kombinerade fortsättningsvis en del sina kollage också med teckning och målning. 

Karin Hellman hämtade inspiration i myter och forntida historia och avbildade flera olika symboler i sin konst, av vilka spiralen förekommer allra oftast. Formen återkommer i Hellmans verk från och med 1960-talet. I många av hennes verk är spiralen huvudmotivet men i ännu fler förekommer den som en talrik detalj. 

Den urtida symbolen hänför sig till kretslopp och livets cykler. Spiralen kombineras med mycket olika slags motiv i Hellmans verk. I verk med anknytning till natur och historia kan spiralen ses skildra det balanserade kretsloppet. Figuren återges också i motiv som avbildar hotande krig och teknologisk utveckling liksom ett slags cirkel av obehärskad utveckling. Historien i Hellmans material var viktig för henne: hon utnyttjade familjens avlagda kläder i sina verk. Även här kan man tänka sig en koppling till kretslopp och kontinuitet som mer vidsträckta teman. 

Motivet för Hellmans verk var ursprungligen solnedgången i naturen, men det ändrades i takt med att arbetet framskred. Den sista solnedgången är ett antikrigskonstverk, där konstnären avbildat svampmolnet efter en atombombsexplosion. Verket refererar till bombningarna av Hiroshima och Nagasaki under andra världskriget och kärnvapenproven som utfördes ända in på 1990-talet. Inne i verkets svampmoln finns ett runt hål. Det kan tolkas som tomheten och alltings slut efter atombombsexplosionen. 

Flicka och tupp är Karin Hellmans första textilkollage. Hon gjorde textilkonstverk redan på 1950-talet men inte förrän årtiondet därpå visades de för första gången på utställningar. Hellman avbildade motivet på nytt nästan på exakt samma sätt i en målning med samma titel som kom till 1983. Även om verkens tekniker är olika har båda likadana detaljer. De hornprydda gestalterna som påminner om tjurar, som i Flicka och tupp syns under tuppen, återkommer i många konstverk i hela Hellmans produktion.  

På baksidan av verket I markisens trädgård finns en text av Hellman som belyser dess bakgrund och tillkomst. Enligt en handskriven specificering hämtade hon inspiration i slottsruinerna i Lacoste i Provence i Frankrike. En gång i tiden tillhörde slottet författaren markis de Sade. Verket innehåller en sten som Hellman tog med sig från ruinerna. Familjen Hellman tillbringade långa perioder i Lacosteregionen, där de köpte ett anspråkslöst hus 1964. 

Det lilla kollagets titel I Närpes syftar på småstaden i Österbotten. Verket har två människoansikten med bokstäverna P och M i pannan. Bokstävernas betydelse framgår inte direkt från verket men de skulle kunna syfta på orden pappa och mamma. Verkets bakgrund bildas av ett rött vävt tyg som ursprungligen tillverkats för den närpesiska folkdräkten. Paret Hellman blev förtjusta i tyget och beställde ett stort parti av det. Tyget förekommer som detaljer även i några andra verk av Hellman. Hon hade också en dress uppsydd i samma tyg som kan ses på utställningen. 

Lyckans hjul är symbolföremålet för lyckans gudinna i antikens mytologi. Det står för ödets nyckfulla karaktär och livets oberäknelighet. Titeln på verket Lyckans hjul syftar också på tarotkortet med samma namn och även konstverkets stående format påminner om ett spelkort. Metallföremålen som har en central roll i verket är sådana som Hellmans dotter hittat när hon rastade hunden nära deras hem. Största delen av föremålen är rostiga och i sig värdelösa. Verket är avskalat och osmyckat även till det yttre, trots att själva motivet lyckans hjul har makten att skänka stora rikedomar. Hellman har bearbetat de målade ytorna med sgraffito-teknik, det vill säga skrapmönster. 

Hellman tänkte att begagnat material är vackrare än nytt, och att det blir ännu vackrare som del av ett verk. Porträtt i grått är en ansiktsbild tecknad på papper, som av likheten att döma är ett självporträtt av konstnären. Tillsammans med tyll, spets och tygbitar har det limmats fast i bakgrunden. Limningens egenskaper har förändrats betydligt under tidens gång. Det ursprungligen genomskinliga limmet har missfärgats med åren och samtidigt gjort att verkets textilmaterial blivit delvis bruna.  

Hellman gillade att utforska antikens berättelser, i vilka både solen och tjuren är vanligt förekommande. Det antika Greklands epos Odysséen berättar om solguden Helios, som hade en boskapshjord. I Egypten var tjuren solguden Re förkroppsligad. I den minoiska kulturens sägner som blomstrade på Kreta fanns Minotauros, som var till hälften tjur, till hälften människa. Tjurgestalterna får mänskliga drag också i Hellmans Soltjurarna–verk. Å andra sidan har hennes inspiration att använda tjurgestalten i verken sina rötter i grottmålningarna i Lascaux i Frankrike och Altamira i Spanien, som Karin Hellman såg på 1950-talet.

Kollaget, som hör till Hellmans största verk, skildrar ett motiv lånat från nordisk mytologi. I de forntida folkens sägner åkte solen i vagn över himlavalvet. Solvagnen-temat förekommer även i arkeologiska föremål som också uppvisar spiralformen bekant från Hellmans verk. Solvagnen har ett rikt formspråk: verket har figurativa motiv och i botten abstrakta, geometriska former. 

Den 21 augusti 1968 lyssnade Karin Hellman på en radiosändning från Prag i Tjeckoslovakien. Reportern berättade i direktsändning hur de sovjetiska stridsvagnarna trängde in i staden och våldsamt slog ner befrielseperioden kallad Pragvåren. Hellman dokumenterade de råa händelserna i sitt verk enligt vad hon hörde. Stridsvagn 2181968 var för henne ett speciellt viktigt antikrigskonstverk. Hellman donerade det till Amos Andersons konstmuseum för att trygga att det bevaras för kommande generationer. 

Verket visar tydligt hur Hellman har använt olika textiler för att skapa bildmotivet. Bilden är framställd av tyg- och mattbitar samt garner som limmats samman. Trädet är ett av Karin Hellmans verk som ställdes ut på São Paulo-biennalen 1967. Det här nämns på lappen med verkuppgifter som finns fäst på baksidan. I utställningen i São Paulo deltog också Solvagnen samt verkparet Evas öga och Adams öga, som också finns med på den här utställningen. 

Den arkeologiintresserade Karin Hellman gjorde veterligen tre verk som föreställde den lilla, cirka 30 000 år gamla nakna kvinnoskulpturen, Venus från Willendorf. I det ena utställda verket är Venus i mitten av en spiral, i det andra innanför lager av cirklar. För Hellman var Venus en stark symbol och hon skrev också en dikt där hon hyllar modersgestalten som livets bärare. Hellman hämtade inspiration i gamla myter och modergudinnekulter, i vilka liv och död upprepas i cirklar, som cykliska krafter. Spiralen och cirklarna skildrar de tidsskikt som skiljer nuet från historien. 

Verket Vår tids dödsdans, 2000 e.Kr. kan förknippas med Karin Hellmans resonemang om döden och mänsklighetens skörhet. Målningen har två skelettfigurer som sträcker upp händerna mot en snurrande spiral. Även om motivet är tidlöst kan det också tolkas som en skräckvision som återspeglar rädslan för kärnvapen under kalla kriget. Spiralmotivet, som ofta förekommer i Hellmans verk, symboliserar livets och dödens kretslopp och deras oskiljaktiga samband – i det här sammanhanget närmast en obehärskad förstörelsekraft.

Kuratointi
Tuomas Laulainen, Henna Paunu

Projektledning
Pernilla Wiik

Grafisk design och visuell identitet
Päivi Helander, Aziza Lo

Teknisk planering och utförande
Anders Bergman, Jenni Enbom, Miika Kyyrö, Lasse Naukkarinen, Jari Rönkkö, Kari Siltala, Samppa Törmälehto

Belysning
Lasse Lindfors, Jenni Salovaara

Konservering
Saara Peisa, Taina Leppilahti, Saana Lopes, Viivi Vierinen

Inramning
Seppo Laakkonen

Registrering
Jenni Enbom, Mereca Victorzon

Utställningstexter
Laura Eweis, Tuomas Laulainen, Emma Lilja, Henna Paunu, Nanne Raivio

Redigering av publikationen
Emma Lilja

Mobilguide
Nanne Raivio, Helmi Tolonen

Publikarbete och program
Reetta Kalajo, Nanne Raivio

Planering av guidningar
Riikka Alanko

Planering och uppbyggnad av aktivitetsrum
Maria Innola

Planering av kundservice
Maija Eränen, Pekka Muinonen

Marknadsföring och kommunikation
Iris Suomi, Helmi Tolonen

Fotografering och dokumentation
Ari Karttunen, Lilja Oey

Digitalisering och arkivforskning
Helmi Hakala

Försäljning av tjänster, besöksundersökningar
Essi Huhtanen

EMMAs kundservice och guider

Översättningar
Ditte Kronström (svenska), Simo Vassinen (English)