Arte povera – Ett nytt kapitel utforskar särskilt de kvinnliga konstnärernas arbete i konstriktningen arte poveras anda, från 1960-talet till idag.     

Arte povera, direkt översatt "fattig konst", hänvisar till en konstriktning som uppstod i Italien i slutet av 1960-talet. Man började producera konst av anspråkslösa, vardagliga och övergivna material. Avsikten var att utmana tidens konstmarknad och föra det konstnärliga arbetet närmare det vardagliga livet. I stället för högklassiga material och en finslipad estetik framhävde verken det kreativa arbetets processer, en avsiktlig halvfärdighet och omedelbarhet.      

Konstriktningen har traditionellt ansetts vara driven av män, men utställningen granskar den genom att framhäva kvinnornas generationsöverskridande roll i dess utformning och etablering som en del av den internationella samtidskonsten. Konstnärerna på utställningen kombinerar arte poveras osmyckade materialism med samhällskritik och tidlösa identitetsfrågor.   

Genom att presentera rörelsens ursprungliga medlemmar tillsammans med sina internationella samtida och dagens samtidskonstnärer utvidgar utställningen det konsthistoriska narrativet om en viktig konstriktning.

Konstnärerna: Liisi Beckmann, Louise Bourgeois, Isabella Ducrot, Laura Grisi, Karin Hellman, Eva Hesse, Kaarina Kaikkonen, Mille Kalsmose, Bronwyn Katz, Ketty La Rocca, Maria Lai, Ana Lupaș, Marisa Merz, Kazuko Miyamoto, Dala Nasser, Senga Nengudi, Anu Põder, Carol Rama, Nancy Spero, Tove Storch och Elina Vainio.