Utställningen av den katalanska konstnären Joan Mirós (1893-1983) verk fokuserar på skulpturer. Dessutom visas målningar, teckningar och grafik med anknytning till det skulpturala formspråket. Vid sidan av landsmannen Picasso var Miró en av 1900-talets mest lyskraftiga och produktiva konstnärer. Han var en multibegåvning, konstmålare, grafiker, skulptör, keramiker och textilkonstnär, som under sin långa karriär smidigt förflyttade sig från den ena konstarten till den andra.

De blå, röda, gula, gröna och svarta färgerna på Mirós palett har blivit kända såväl i hans målningar, litografier och etsningar som i hans skulpturkonst. Bland motiven återkommer djur, växter, insekter, manliga och kvinnliga genitalier, stjärnor och kometer. Från och med slutet av 1920-talet utvidgade Miró gränserna för måleriet i en mera tredimensionell riktning genom sina föremålsassemblage och collage.

På 1940-talet inriktade sig konstnären alltmer på skulpturkonsten med självständiga bronsarbeten och skulpturer, som direkt anknyter till hans surrealistiska målningar. På 1960-talet skapade han stora utomhusskulpturer och monumentala offentliga skulpturer, vilka väl avspeglar Mirós motto: ”konsten är av människan för människan”. Som en konstnär utrustad med fantasirikedom gick Miró sin egen väg, han var en visuell poet. I likhet med surrealisterna fick han inspiration för sin konst ur dröm- och fantasivärlden, men vägrade se sig själv som företrädare för någon speciell konstriktning.

Mirós bildvärld var outtömlig. I likhet med andra stora konstnärer var han en inspirationskälla och vägvisare för sina samtida och för nya generationer. Utställningen Miró och finsk fantasi presenterar sju finländska konstnärers syn på Mirós konst. Ole Kandelin, Ernst Mether-Borgström, Rolf Sandqvist, Max Salmi, Kauko Lehtinen, Antti Vuori och Kari Huhtamo har alla format en egen personlig bildvärld, men samtidigt hyser deras konst frändskap med Mirós fascinerande och fantasifulla skapande.