Utställningens retrospektiva del omfattar Per Manings mest kända fotografier från 1980- och 1990-talet. De är utdrag ur fotoserierna med djurteman som han bland annat deltog i biennalen i Sydney med år 1992, och i biennalen i Venedig år 1995.

Den retrospektiva delen avslutas med Self-portrait (1997-98), en serie i flera delar förverkligad i samarbete med den norska skådespelaren Nils Sletta. Här blev människogestalten och den ordlösa kommunikationen människor emellan till ett centralt tema för Maning, vid sidan av djuren. Utställningens sista del består av ett urval nya fotoverk som inte visats tidigare, som avbildar människor i olika åldrar och känslotillstånd som är typiska för dem.

Serien av sex videoverk spänner från 1990-talets korta videor med djurtema fram till längre och performativa verk, som liksom fotografierna behandlar kommunikation människor emellan. I de nyaste verkens struktur ser man Manings nära förhållande till litteratur, teater och musik, som är hans viktigaste influenser.

De centrala frågorna i Manings konst har att göra med humanitet/mänsklighet, identitet och alteritet; det som är annorlunda. Hans verk deltar i den diskussion som är aktuell inom nutidskonsten just nu, om människans förhållande till de andra arterna. För Maning är identiteten något som inte bara är beroende av ras, kön eller nationalitet. Den grundar sig också på förmågan att se och acceptera sig själv och sin art, som en i arternas skara.

Curator: Timo Valjakka