Espoo Museum of Modern Art

Mobilguide till Konkretismens experiment-utställningen

Konkretismens experiment, 6.3.2024–2.3.2025, EMMA – Esbo Moderna Konstmuseum © Ari Karttunen / EMMA

Konkretismens experiment granskar den konkreta konstens mångsidighet med nya ögon genom att presentera verk av mer än femtio konstnärer ur EMMAs samlingar, allt från 1950-talet till idag. Verken som valts till utställningen lyfter fram konkretismens olika uttrycksformer och konstnärernas skickliga användning av material, strukturer och färger. Utställningen är samtidigt en tribut till Lars-Gunnar ”Nubben” Nordströms (1924–2014) 100-årsjubileum och presenterar det konstnärliga arvet efter denna pionjär inom den finska konkretismen.  Denna mobilguide gör dig mer bekant med några av utställningens konstnärer. Se konstnärsintervjuer på EMMA Zone.

Konstnärerna på utställningen är:

Timo Aalto, Martti Aiha, Siim-Tanel Annus, Elina Autio, Stig Baumgartner, Inka Bell, Juhana Blomstedt, Bård Breivik, Birger Carlstedt, Kari Cavén, Lars Christensen, Jacob Dahlgren, Sonia Delaunay, Ann Edholm, Carolus Enckell, Beryl Furman, Kristján Guðmundsson, Jorma Hautala, Erkki Hervo, Mikko Jalavisto, Elina Juopperi, Kaisu Koivisto, Ola Kolehmainen, Matti Koskela, Matti Kujasalo, Muriel Kuoppala, Antti Kytömäki, Leonhard Lapin, Maija Lavonen, Ernst Mether-Borgström, Eila Minkkinen, Sarah Morris, Kasper Muttonen, Maija Närhinen, Pekka Nevalainen, Jussi Niva, Lars-Gunnar Nordström, Paul Osipow, Kyösti Pärkinen, Ritva Puotila, Mari Rantanen, Silja Rantanen, Louis Reith, Ragna Róbertsdóttir, Pekka Ryynänen, Piila Saksela, Pekka Sassi, Hannu Siren, Sandra Sirp, Airi Snellman-Hänninen, Antti Ukkonen, Raimo Utriainen och Irma Weckman.

Du kan delta i Elina Juopperis verk Arv genom att donera en rana. Du kan läsa noggrannare anvisningar här.

Om konstnärerna

Autio, Elina

Team Play

Elina Autio, Team Play, 2024. © Ari Karttunen / EMMA

Elina Autios (f. 1985) verk bygger på ett utforskande av olika material och strukturer, men färgen spelar också en viktig roll. I sina skulpturer och installationer använder hon färdiga element som rör och ribbor.

I två beställningsverk som L-G Nordströms stiftelse har finansierat har Autio använt trekantsribbor och fanerträ som är vanliga byggmaterial. Team Play består av tolv identiska delar, och genom att ändra på hängningen kan man visa olika versioner av verket. Med miniatyrmodellen den runda sockeln kan besökaren göra egna versioner genom att arrangera delarna. Det andra verket som står en sockel kan också hängas olika sätt beroende sammanhang.

Elina Autio, Team Play, 2024, detalj. © Ari Karttunen / EMMA

korslimmat trä, björkplywood

Bell, Inka

Skifte 11

Inka Bell, Shift 11, 2023. © Ari Karttunen / EMMA

I sina verk använder Inka Bell (f. 1981) oftast olika färgade papper som material. För att bearbeta dem använder hon upprepning, flera skikt och olika former. Verken förändras då man observerar dem på olika avstånd och ur olika vinklar. Om sina verk har konstnären själv sagt att de undflyr verbala förklaringar eller berättelser, och att hennes tolkning därmed uttrycker drag som är kända från konkretismen.

Inka Bell, Shift 11, 2023, detalj. © Ari Karttunen / EMMA

klippt papper, metallram

Breivik, Bård

Reflekterande attack

Bård Breivik, Reflekterande attack, 2003. © Ari Karttunen / EMMA

Reflekterande stycken skjuter ut ur väggen. Var och en av dem består av två konvexa ytor som åtskiljs av en skarp, horisontell kant. De förefaller väcka frågan om vad de lämnar bakom sig eller döljer inom sig. Varje del i verket upprepar en viss form, samtidigt som den förändras en aning. Teman kring upprepning och variation var en bärande tanke i Breiviks (1948–2016) produktion, och under sin livstid arbetade han länge med en oändlig serie som han likställde med ett musikaliskt verk och en text.

Bård Breivik, Reflekterande attack, 2003, detalj. © Ari Karttunen / EMMA

stål

Cavén, Kari

Diamant

Kari Cavén, Diamant, 2016. © Ari Karttunen / EMMA

Som skulptör har Kari Cavén (f. 1954) i årtionden varit en viktig föregångare i användningen av återvunnet material i finsk konst. Han experimenterar på ett uppfinningsrikt sätt och verken präglas ofta av godmodighet och humor. De får oss att se vår dagliga miljö med nya ögon. Liksom i verket Diamant som nu visas kan man i konstnärens nyare produktion se lekar med geometri och optiska illusioner, bekanta från 1960-talet.

Kari Cavén, Diamant, 2016, detalj. © Ari Karttunen / EMMA

böjt metallnät

Christensen, Lars

Monokrom struktur #01

Lars Christensen, Monokrom struktur #01, 2018. © Ari Karttunen / EMMA

Sedd på avstånd förlitar sig den ockrafärgade rektangeln på kraften i enfärgighet och en klar form. På närmare håll avslöjas dess tredimensionella karaktär och ytan som påminner om luddet på en rya. Lars Christensen (f. 1972) bygger ofta sina verk på ett sätt som refererar till hantverksteknik. Konstnären har perforerat tyget och pressat akrylfärg genom det med en spatel. ”Luddet” som spretar ut från bastyget fyller också målningens kanter. Verket bjuder in åskådaren att röra sig och betrakta det från olika vinklar – på sätt och vis som att efterlikna sättet verket har utförts på. Verkets yta utstrålar fortfarande den rörelse och energi som har krävts för att utföra det.

Lars Christensen, Monokrom struktur #01, 2018, detalj. © Ari Karttunen / EMMA

akryl och gel på duk

Dahlgren, Jacob

Himlen är en plats på jorden

Jacob Dahlgren, Himlen är en plats på jorden, 2018. © Ari Karttunen / EMMA

Får röras! Du kan ställa eller sätta dig på vågarna och ha roligt med verket. Jacob Dahlgren (f. 1970) använder bekanta och vardagliga föremål som kan köpas i ett vanligt varuhus. Möjligheten att röra verket bryter modernismens grundprincip, att skilja konstupplevelsen och vardagen från varandra. Den geometriska och symmetriska strukturen påminner emellertid om den moderna konstens formspråk. Verkets namn kan ses som en metafor där den tidigare ouppnåeliga – non-figurativa – konsten har sänkts ner från sin upphöjda ställning till utställningssalens golv, mitt bland publiken.

Jacob Dahlgren, Himlen är en plats på jorden, 2018, detalj. © Ari Karttunen / EMMA

240 personvågar

Edholm, Ann

Lichtzwang

Ann Edholm. Lichtzwang, 2018–2019. © Ari Karttunen / EMMA

Ann Edholm (f. 1953) är en konstmålare vars verk ofta ger ett intryck av perspektiv. I verket Lichtzwang kan man i bakgrunden ana ett ljust rum som glimtar fram bakom ett mörkt draperi. Verket kan också ses som en mörk yta med två vita, smala och spetsiga former framför. Edholm har förklarat att hon i sina målningar strävar efter det heliga och fysiska, men att hennes konst också har influerats av målningar som skildrar extrem grymhet och lidande, som Pablo Picassos Guernica, och fotografierna som tagits i koncentrationslägret i Auschwitz.

Ann Edholm. Lichtzwang, 2018–2019, detalj. © Ari Karttunen / EMMA

olja på duk

Guðmundsson, Kristján

Strömrulle

Kristján Guðmundsson, Strömrulle, 1987. © Ari Karttunen / EMMA

“Kabeländan ger en elektrisk stöt!” står det i anvisningarna för visningen av verket. Verket av den isländska, konceptuella konstnären består av en elektrisk ledning, och det väsentliga materialet är elektrisk ström. Men hur ska man göra elektriciteten synlig? Guðmundssons (f. 1941) lösning är att visa elströmmen inne i en elkabel som virats som ett nystan. Det ger på sätt och vis elströmmen en form som kan observeras med ögonen, och som kan mätas och omformas.

Kristján Guðmundsson, Strömrulle, 1987, detalj. © Ari Karttunen / EMMA

rullad elkabel

Juopperi, Elina

Arv

Elina Juopperi, Arv, 2010–. © Ari Karttunen / EMMA

Verket är uppbyggt av ranor. En rana (på finska raanu, enaresamiska ráána, norska grene) är en vävd textil med slät yta som traditionellt har använts som täcke, slädtäcke och vindskyddstyg för kåtor. Senare har ranor också använts som väggbonader. Du kan delta i verket Arv genom att donera en rana. Donatorernas namn skrivs in på en mässingsplakett som visas vid verket. Du kan läsa noggrannare anvisningar här.

Elina Juopperi bearbetar sitt verk Arv i utställningsutrymmet under följande tidpunkter. Man kan vistas i utrymmet medan konstnären arbetar, och hon svarar gärna på frågor som gäller verket.

7.3. | 11–18
12.3. | 11–17
13. & 15.3. | 11–18
23.3. | 11–17
17.4.19.4. | 11–18 

Elina Juopperi, Arv, 2010–, detalj. © Ari Karttunen / EMMA

ranor

Lapin, Leonhard

KOD XXXXII 

Leonhard Lapin. KOD XXXXII, 2006. © Ari Karttunen / EMMA

Teoksen lähtökohtana on aikamme levinnein merkki, kulutusyhteiskuntaa symboloiva viivakoodi. Leonhard Lapinin (1947–2022) vuonna 2003 aloittamassa teossarjassa koodit olivat aluksi mustavalkoisia, mutta vähitellen mukaan tuli rajattu määrä värejä. Värit ovat Lapinille energiakenttiä. Harhakuva tilasta syntyy viivojen leveyksien vaihtelevalla rytmityksellä. Teoksen kuva-aihe, elektroninen koodi, voi muuntua katsojan kokemana niin valossa kylpeväksi maisemaksi kuin musiikin intervalliksi. Lapinin omien sanojen mukaan viivakoodien lukulaite löytäisi koodista vain absurdia – ei ainoatakaan tavaraa tai palvelua.

Leonhard Lapin. KOD XXXXII, 2006, detalj. © Ari Karttunen / EMMA

akryl, serigrafi på skiva

Niva, Jussi

Free-floating (2)

Jussi Niva, Free-floating (2), 2022. © Ari Karttunen / EMMA

Verket tränger ut från den för målningar traditionella, tvådimensionella ytan. Det strukturella konstverket ställer sig i dialog med det omgivande rummet och med betraktarna. Jussi Niva (f. 1966) hör till de första finska konstnärerna som lekt med målningens tredimensionalitet och rumslighet. Hans verk för tankarna till arkitekturen. Verket lockar betraktaren att fokusera sin uppmärksamhet också på målningens yta och detaljer i själva färgytan.

Jussi Niva, Free-floating (2), 2022. © Ari Karttunen / EMMA

olja på skiva

Nordström, Lars-Gunnar

Max Jacobs trappa

Lars-Gunnar Nordström, Max Jacobs trappa, 1950-talet.© Ari Karttunen / EMMA

Lars-Gunnar Nordström (1924–2014) var en pionjär inom den konkreta konsten i Finland. Nordström skapade från och med 1950-talet ett eget formspråk som byggde på strukturalitet och geometri. “Nubben” var en passionerad vän av jazz, både som lyssnare och som samlare. Han komponerade sina verk genom att förlita sig på sin intuition och rytmkänsla, utan matematiska formler. För Nubben var färger och former något man upplevde på liknande sätt som toner och klanger. Med noggrant utvalda former och deras inbördes relationer fick han färgerna i målningarna att ljuda. Nubben sade att han gjorde musik för ögonen. De oändliga variationerna av färg, linjer och ytor fascinerade Nubben och han förblev trogen sitt karakteristiska formspråk genom hela karriären.

Lars-Gunnar Nordström, Max Jacobs trappa, 1950-talet, detalj.© Ari Karttunen / EMMA

målning på skiva

Närhinen, Maija

I burken

Maija Närhinen, I burken, 2023. © Ari Karttunen / EMMA

Maija Närhinen (f. 1967) använder huvudsakligen återvunnet material för sina verk. I det här nya verket, som EMMA har beställt av konstnären, är materialet runda och fyrkantiga plastburkar i alla tänkbara färger, som placerats innanför varandra exakt och precist. Färgerna och formerna samt variationen i storlekar skapar ett intryck som får burkarnas konturer att flimra framför ögonen. en rund sockel finns ett materialprov som åskådliggör hur verket byggts upp.

Maija Närhinen, I burken, 2023, detalj. © Ari Karttunen / EMMA

plastkärl

Rantanen, Silja

Information på golvet

Silja Rantanen, Information på golvet, 2003. © Ari Karttunen / EMMA

Verket som ursprungligen har utförts på beställning för Sello-biblioteket i Alberga i Esbo består av 150 enfärgade block formade som tegelstenar. Denna grundenhet återkommer i installationer som Rantanen (f. 1955) tidigare har målat: i verket Burano (1998) och i verket Färgkarta (1999) på Finlands ambassad i Berlin. Färgerna i verket Information på golvet härstammar från läppstift. Rantanen besökte kosmetikavdelningen på varuhuset Stockmann, gjorde färgmodeller på papper med testläppstiften och målade sedan nyanserna med oljefärger. För Rantanen är färgmodellerna bara färgkartor, och hon tycker om dem som sådana. Hon kommenterar inte modernismen eller könsidentiteterna genom dem.

Silja Rantanen, Information på golvet, 2003, detalj. © Ari Karttunen / EMMA

faner, olja på duk

Róbertsdóttir, Ragna

Utan titel

Ragna Róbertsdóttir, Utan titel, 1988. © Ari Karttunen / EMMA

Lava som under tidens gång har strömmat ur jorden har i den islänska konstnärens verk fått en prydligt utskuren geometrisk form. Blocken av lavasten och torv har staplats omsorgsfullt. Róbertsdóttir (f. 1945) har samlat lavasten i närheten av vulkanerna i hennes hemland. Liksom lavan är också torven en oskiljbar del av det isländska landskapet och kulturen, eftersom man traditionellt har använt den som byggnadsmaterial för bostäder. Båda materialen har formats av jorden och är resultatet av långvariga processer.

Ragna Róbertsdóttir, Utan titel, 1988, detalj. © Ari Karttunen / EMMA

torv- och lavablock

Sassi, Pekka

Färger

Pekka Sassi, Färger, 2016. © Ari Karttunen / EMMA

Pekka Sassis (f. 1969) videoinstallationen som med exakta gränser breder ut sig och täcker tre väggar bygger på den nonfigurativa , geometriska konstens former och färger, som långsamt byts. Då åskådaren stiger in mitt i verket kan den visuella förnimmelsen utvidgas till en kroppslig och rumslig upplevelse. Tillsammans med verkets ljudvärld skapar den ett lugnande och meditativt tillstånd. Verket sträcker sig från den konkreta konstens gränser mot en helhetsmässig och andlig upplevelse.

Pekka Sassi, Färger, 2016. © Ari Karttunen / EMMA

trekanalig projicering

Sirp, Sandra 

Övergång

Sandra Sirp, Övergång, 2022. © Ari Karttunen / EMMA

Den geometriska verkserien som tar rummet i besittning består av 16 självständiga målningar som man kan arrangera som man vill. Målningarna är minimalistiska, det vill säga okonstlade och framhäver enkelhet. Sandra Sirp (f. 1988) föredrar knapphändiga färgval, och målningarnas bas i plywood har lämnats synlig.

Å andra sidan utmanar de starka färgerna tanken om färgens neutralitet: de jämställs med varandra och skapar olika associationer. Enligt konstnären kan verken till sina färgval grupperas enligt den antika naturfilosofins fyra materier, som utgör grunden för all materiell existens: jord, vatten, eld och luft. De symboliserar balans, rörelse, förändring och andning.

Sandra Sirp, Övergång, 2022, detalj. © Ari Karttunen / EMMA

olja på plywood