I sitt verk Plasthjärtat använder Mika Taanila endast autentiska ljud från behandling av plast, materialet som Futurohuset består av. Ljuden har bandats på Ekin Muovis fabrik i Virtasalmi, som specialiserat sig på att restaurera Futurohus.

Plasthjärtat kan endast åhöras inne i Futurohuset; verket förvandlar det ovala utrymmet till en resonanslåda i vilken åhöraren kan fördjupa sig i Futurohusets musikaliska ursprung. Verket svävar mellan dokument och fantasi. Det ger oss sinnebilder av att bygga i plast år 1968, då man inte hade en aning om ett av dagens gissel, problemet med mikroplasterna som sprider sig överallt.

Mika Taanila har ett särskilt förhållande till Futurohuset. Han har bland annat regisserat dokumentären om Futurohuset och också i andra verk dryftat förhållandet mellan människan och tekniken samt både utopier och dystopier. Taanila har sagt att Plasthjärtat är ”en film utan film”, en konkret resa till Futuros kärna och ursprung.

Plasthjärta hör till Futurohusets 50-årsjubiléet på Utställningscentret WeeGee. Verket har producerats av Utställningscentret WeeGee och Esbo stads evenemangs- och kulturtjänster i samarbetet med EMMA – Esbo moderna konstmuseum. Produktionspartner är Ekin Muovi, Finnvox och Genelec. Platshjärtat ingår i Helsingfors festspel.