Bildkonstnären Alma Heikkilä (f. 1984) bor och arbetar i Hyrynsalmi och Helsingfors. Hon blev färdig från Bildkonstakademin 2009, och strävar i sina arbeten att utmana betraktarens relation till den materiella verkligheten, till andra arter, vetenskapen och den rådande världs- och människobilden.

Besökaren förflyttar sig som en del av konstverket, som är uppbyggt både innanför och omkring utställningssalen, utan att kunna greppa verkets hela omfattning. Upphängningen gör att man måste betrakta stora ytor på nära håll, och konstverket behandlar fenomen som ifråga om sin storlek, hastighet och distans är alltför omfattande för människan att observera eller begripa, i likhet med biosfären, klimatförändringen och den oljebaserade världsordningen. Utställningens namn syftar på Timothy Mortons bok Hyperobjects: Philosophy and Ecology after the End of the World.

”Att göra något är alltid att göra det tillsammans, att vara är alltid att vara tillsammans. Verket åskådliggör detta inte bara genom sitt innehåll utan också i namnet: Alma Heikkilä, kohesion, kolväten, asp, sökmaskin, språket och allt det övriga: storheter som inte går att inordna i människans begränsade tid-rum. Vi lever i en illusorisk autonomi, och förmår inte gestalta de icke-mänskliga faktorer som bär upp vår existens. Det är svårt att identifiera de materiella objekten eftersom de överskrider människans sinne för tid och plats. Genom att uppmärksamma och acceptera den materiella världens djupa och för människan frånvända verklighet kan vi förnya vår snedvridna relation till den materiella verklighet som bär upp vår vardag.

Med hjälp av vatten, olika fasta ämnen, fetter och oljor uppstår olika ytor och avtryck, som formar strukturen och karaktären hos såväl varelser och växter som denna serie av målningar. Pigmenten fäster sig vid ytan, långsamt torkande, beroende på vattnets olika egenskaper. Mörkret, skogen, jorden, mycelet och växternas signalsystem, som alla samverkar med varandra utan att vi kan se det, integreras fortlöpande med den ökande kunskapen om betydelsen av de processer och mekanismer som är osynliga för människan.” Alma Heikkilä

I samarbete med Kari Huhtamon Taidesäätiö.