Michael Schilkin: Leopard, 1961. © Ari Karttunen / EMMA. Collection Kakkonen
Michael Schilkin: Leopard, 1961. © Ari Karttunen / EMMA. Collection Kakkonen

02.06.2020 - 28.02.2021

Michael Schilkin feat. Lotta Mattila

På sommaren får vi i EMMA se en glädjande mängd keramiska djurfigurer. I en lekfull omgivning planerad av nutidskonstnären Lotta Mattila (f. 1986) visas djur av keramikkonstnären Michael Schilkin (1900–1962). Mattila, själv också känd för sina djurfigurer, deltar även med egna, nya skulpturer gjorda enkom för denna utställning. Utställningen baserar sig i huvudsak på kommerserådet, samlaren Kyösti Kakkonens samling och visas i anslutning till Visningslagret Bryk & Wirkkala.

  • 02.06.2020 - 28.02.2021
  • 2. våningen
  • 12€ / Vuxna

    0€ / Under 18 och över 70 år

Michael Schilkin

Barndomen i Ryssland

Michael Nikolajevitj Schilkin (1900–1962) föddes i en stenhuggarfamilj i byn Trubino i närheten av Moskva. Fadern Nikolaj Schilkin avled tidigt, och modern Anastasia blev ensam med sex barn. Michael var nästäldst i syskonskaran och sökte sig redan som tioåring till S:t Petersburg för att förtjäna sitt uppehälle.

Vid 21-års ålder emigrerades Schilkin till Finland. Hans väg gick först till trakten kring S:t Michel och senare vidare till Helsingfors, där han åren 1924–1928 studerade skulptur i sten och trä samt modellering på Centralskolan för konstflit. Schilkin studerade på kvällarna på grund av att han på dagarna arbetade som chaufför.

Till Arabias konstavdelning

Michael Schilkins arbeten visades för första gången offentligt år 1933 när Ryska konstnärsföreningen i Finland arrangerade sin första utställning. Schilkin var en av föreningens grundare. Föreningen hade som mål att hjälpa ryska konstnärer som flyttat till Finland att komma in i det finska konstlivet. På föreningens utställningar lade chefen för Arabiafabrikens konstnärsavdelning, Kurt Ekholm, märke till Schilkins keramiska skulpturer.

Schilkin arbetade på Arabias konstnärsavdelning från år 1936 fram till sin död. Där blev djuren hans viktigaste motiv. Han lyckades skickligt fånga deras poser, rörelser och karaktärer. Genom olika modiga glasyrexperiment fick han fram fina ytimpressioner.

På världsutställningen i Paris 1937 fick Arabias konstavdelning för första gången internationell synlighet. Schilkin erhöll en guldmedalj för sina arbeten där. Vid ingången av 1940-talet hade konstavdelningen utvecklats till den moderna, finska konstindustrins kärna, och dess konstnärer blev föregångare såväl nationellt som internationellt. Schilkins livsverk sammanfaller med till exempel Kaj Francks, Birger Kaipiainens och Rut Bryks konstnärliga arbete.

I gatubilden i Helsingfors

Rör man sig i Helsingfors kan man beundra Schilkins arbeten. Under nästan hela 1940-talet arbetade han med väggreliefer såväl för utrymmen inomhus som utomhus. Schilkin var en berättare i bilder som genom sitt arbete fördjupade byggnadernas karaktär.

Det största och kanske mest kända verket är reliefserien på ytterväggen till Helsingfors handelshögskolas tidigare huvudbyggnad, som beskriver handel, industri, undervisning och bankverksamhet. En av hans reliefer finns också på fasaden till Arabias gamla fabrik, på fasaden till kyrkan på Helsingfors ortodoxa begravningsplats, på väggarna inne i Maria sjukhus och på Fazerila i Vanda.Michael Schilkin dog 62 år gammal efter att ha verkat som konstnär i nästan trettio år.

Lotta Mattila

Konstnären Lotta Mattila (f. 1986 i Kuopio) blev färdig konstkandidat från Aalto-universitetets högskola för konst, arkitektur och design år 2011, och magister i bildkonst från Konstuniversitetets Bildkonstakademi år 2017. Hon arbetar som fri konstnär med ateljé i Hertonäs där hon också kan bränna sin keramik.

Lotta Mattila har valt ut de keramikdjur av Michael Schilkin som visas på utställningen. Keramik är också ett för henne typiskt material, och ofta får de verk hon gör av lera ett djurs gestalt. Därför har Mattila hämtat in några av sina egna djur som visas på utställningen vid sidan av Schilkins verk.

Lotta Mattila säger att hon i Schilkins djurfigurer ser samma arbetsglädje och njutning som hon själv upplever när hon arbetar med lera. Det naturenliga hos Schilkins keramiska djur väcker dem till liv i Mattilas fantasi, vilket har inspirerat henne till att omge dem med passande livsmiljöer.

I sitt eget arbete tycker Lotta Mattila att det är viktigt att anpassa skulpturerna till den omgivande miljön. När hon gör skulpturer undersöker hon gränsen mellan det levande och döda, i vilket skede lerklumpen får gestalten av ett levande väsen.

Med hjälp av djurfigurer kan man också beskriva människonaturen och förhållanden mellan människor på ett allmänt plan utan att fastna i stereotyper: kön, etnisk tillhörighet, ålder, förmögenhet eller andra faktorer som definierar oss.

I Lotta Mattilas konstnärliga produktion finns både djur från vår egen fauna och mera exotiska djur: i lera har hon format såväl rävar, björnar, harar, grävlingar och ugglor som lejon, apor, pingviner och bältdjur. Mattilas djur är av naturlig storlek, om det så är fråga om en sparv eller en noshörning.
Det finns säkert flera utställningsbesökare som kan identifiera okapifölet som finns i anslutning till metrostationen i Ängskulla som Lotta Mattilas verk. Skulpturen På egna ben avtäcktes 2018.

Relaterat innehåll